The alibi

Har klurat på den där konstiga anställningsintervjun. Varför kallar dom någon som skriver ett personligt brev på tre meningar varav en går ut på att förklara att man inte kan det de frågar efter. Svar: För att få ett alibi. De är tvugna att intervjua kvinnor också. Om de väljer sådana som inte egentligen är kvalificerade så behöver de ju inte anställa dem, eller hur?! Tog en stund innan jag klurade ut det. Synd bara att de tog upp en halv dag av mitt liv.... Och nä, det har inte kommit något besked om vem som fått det, men det behövs inte. Det var ganska uppenbart att man behöver vara man för att saker och ting ska fungera smidigt där. 
 
Idag är jag fredagstrött upphöjt till tio tror jag. Morgondagen får la vi se vad det blir av. Bör åtminstone dammsuga...resten har jag faktiskt orkat göra idag. Fortfarande ser tvättkorgen oroande kräknödig ut, vi får väl se  om jag klarar av att ignorera den. 
 
Det är loppis på byn i morgon och egentligen skulle jag vilja åka på Tattoo Meltdown i Trollhättan i morgon, men det är osäkert om jag har lust att åka ensam. Mannen är INTE sugen på att återse Trollhättan. Inte så konstigt kanske med tanke på att det var där han gick ikull och bröt foten. För läsare som eventuellt inte läst senaste veckan kan jag tilllägga att det var en arbetsplatsolycka och inget partyrelaterat den här gången....
 
Have a good one!

Landar...

Landar så sakta i en ny planering av hur mitt liv kommer se ut de närmaste veckorna. Efter ett par dygn med irriterat tonfall och dålig stämning hemma börjar vi lugna oss. Nej, naturligtvis är jag inte arg på lilla hjärtat för att han ramlat. Snarare väldigt glad att det inte blev värre. Men det går inte att komma ifrån att det är besvärligt och ställer en del krav på flexibilitet.
 
I tisdags var jag på ännu en anställnningsintervju. Biträdande rektor i Hjällbo. Har inte hör nåt och är inte helt säker på att jag vill ha det.... Får ta ställning till det om det blir aktuellt. Jag tror dock inte det blir så, jag är ju inte man. Det var ingen som sa något om det men det framgick ganska tydligt att arbetet blir lättare om man är man. 
 
I morse träffade jag "min" nye PT. Tony. Återstårstår att se hur det experimentet avlöper. Jag får mitt nya träningsprogram på onsdag och kostanalysen i morgon. 
 
Ikväll sitter jag still och gör inget. Behöver andas ut lite efter den här veckan. I morgon är det i alla fall fredag, alltid nåt. 

What is she bitching about now? Ja jag är jävligt självisk...

J
Om vi säger så här. Mina stressnivåer just nu är så här: Jag blänger hatiskt på både katt och krukväxter för att de kräver saker av mig. Får kräkskänslor när någon ringer som kan tänkas vilja att jag ska göra nåt förutom det jag planerat in i min  tillvaro. Jag har räknat ut exakt hur lång tid det tar att städa, handla etc. Planerar minutiöst för att få in det absolut nödvändigaste. Det faktum att gympassen lligger på bestämda tider stressar häcken av mig. 
 
Naturligtvis så löser sig allt, det brukar det ju göra, men nej, jag är inte nöjd. För nu blev det INTE som jag planerat.
 
Som vanligt när saker och ting inte går riktigt som jag tänkt mig så vänder jag mig till min barnatro. Den här låten sövde pappa mig med när jag var liten och texten inger lite hopp.
 
No worries - jag klarar det här! JAG får väl vänta ett tag till....