Vandrar vidare mot nya mål...

Nu är det klart. I augusti börjar jag jobba på Torpskolan i Lerum som lärare. Jag har fått ett vik på ett år med goda utsikter till fortsatt sysselsättning. Ja - jag har sagt upp mig. På riktigt. Det känns så skönt. Det gick fort. Blev uppringd i tisdags. Intervju onsdag. Erbjudande och beslut igår. Jag har en helt rätt magkänsla i det här. En del tycker nog man är tokig som säger upp sig för ett vik, men det var nödvändigt. Hur utfallet blir vet jag väl om ett år. Nu ser jag bara fördelarna med det här. Kortare resväg. Att få vara ett blankt kort. 
 
En stor sten har fallit från mitt bröst. Det känns så skönt, nu kan jag relalalaxa på riktigt!

Käre Majorn, hur tänkte du nu?

Betyg från fjärde klass? Hur tänkte du nu gubbe? Om vi ska använda oss av en metafor från den medicinska världen så kan man säga så här. 
 
Det är ingen större idé att köpa sig en ruskigt avancerad dyr röntgenapparat om man ändå har tomt i medicinskåpet. Har du inget bot att erbjuda så är det bortkastad tid att diagnostisera. Ska det vara så svårt att förstå?
 
Vi har ett skolsystem som effektivt slår undan benen på alla som inte passar in i vårt samhälle. Det är inte längre så att man kan gå ut skolan med grundläggande kunskaper i läsning och räkning. Börja jobba med något enkelt (men ofta väldigt viktigt) som vårdbiträde, lokalvårdare eller fastighetsskötare. Nu krävs det att man gått ut gymnasiet för att få såna jobb. Vi har ett system som inte ser hela människor utan delar och då bara de delar som inte fungerar. Jag är säker på att man kan vara en utmärkt dagmamma utan att tala flytande engelska eller kunna räkna ekvationer. Men nej, det är inte möjligt nu. 
 
Det är något väldigt fel. Väldigt fel. 
 
Boten som behövs för alla dessa utslagna elever är ett humanare system där "fel" tillåts och accepteras. Där styrkor premieras.
 
Boten är människor som arbetar i skolan. Möjlighet att ha mindre klasser och fler pedagoger i klassrummet.
 
Boten är en skola där den som bestämmer betalar d v s en återförstatligad skola. I nuläget bestämmer staten och kommunen ska betala. Det fungerar inte. Lika lite som om jag skulle gå in till grannen och tala om för dem vad de ska lägga pengar på. Låt staten betala för de förändringar de önskar. Då skulle det inte bli så många "missförstånd" på vägen. I nuläget beslutas förändringar och förbättringar men de utförs inte i enlighet med intentionerna....
 
Den här texten blev inte sådär briljant som jag tänkt mig, men det kan inte hjälpas. Jag fick ur mig det i alla fall, som något obehagligt som hamnar i spypåsen på ett flygplan.