Hedvig Von Hell - Forever on the naughty list!

De senaste två valen har jag varit arg och likgiltig. Det har hänt att det blivit blankröster eftersom det är viktigt att rösta och viktigt att visa att jag inte såg något som ett alternativ. I år följer jag med mycket vad som sägs och skrivs. Jag är angelägnare än någonsin om att faktiskt lägga min röst. Det blir, som ni nog förstått, en röst på F! i riksdagsvalet. I kommunal och landstingsval är det mycket svårare eftersom F inte finns representerade men jag löser nog det också. Det finns ju alltid gamla rödvinsvänstern att ty sig till. 

 

Ha nu en skön söndags eftermiddag!

Gårdagen började helt i sin ordning. Hänger på husvagnen för att åka upp och vinterförvara den. Lyckas med det. Halvljuset på V70n krånglar lite, men det löser sig. En kilometer ifrån Doggy i Vårgårda bestämmer sig biljävelen för att dö. På hemvägen alltså. Med hela lastutrymmet fullt av ett års samlade petflaskor och burkar....i regnet. Den bara dör och fortsätter vara död. 

 

Lösning nummer ett var att ringa bärgare. Lååång väntetid får vi besked om. Lösning nummer två blev att Nisse och Helena kom och hjälpte oss bogsera liket till en närbelägen verkstad. Sedan fick vi skjuts hem. Så nu blir det till att köra Buickbil till jobbet ett tag. Hade ju inte riktigt tänkt att avslöja mitt sanna jag för eleverna ännu men så får det bli.... Inget att göra åt. 

 

Vi fick en trevlig tröstmiddag hos våra räddare också. Det var bra det. 3-rätters tröst. Inte så dietmässigt riktig men ska man tröstäta så ska man. 

 

Just nu vacklar jag fram och tillbaka. Ska jag fortsätta utan kolhydrater trots 0 resultat och vänta på att kroppen ska lära sig. Fast 0 resultat är väl inte riktigt sant. 0 på vågen men ett flertal centimetrar på måttbandet. Eller ska jag återgå till gammal klassisk "bantning". Jag saknar mina kolhydrater och min kropp har inte svarat på att dra in dem på ett par år nu. Lite mystiskt är det allt. 

 

Nej nu ska jag iväg och bygga lite muskler i stället. Det är en bra start på en söndag! Tjingeling!

Skulle varit ute med diverse vänninor ikväll, men icke. Det känns att det är nio år sedan jag började på"nytt" jobb senast..... För det första, var kommer alla människor jag inte känner ifrån? Jag har gått två månader på mitt gärde, ensam eller i sällskap med maken. Nu är det säkert mer än hundra människor om dagen jag ska umgås med. Vi är 60 typ i kollegiet till det kommer arbetslagets 108 elever, sen undervisar jag en klass utanför arbetslaget. Många människor blir det. Sen ska man lära sig massor av nya rutiner, inloggningar, fikarutiner, mötesordningar, var man sitter i personalrummet och inte.... Hur man hittar papper, var man kopierar, hur man kopierar. Gääääsp, trots powernap efter jobbet så är jag så tröööööötttttttt!