Hedvig Von Hell - Forever on the naughty list!

En kan ju ha en liten svag förhoppning om att några av alla er som besökt bloggen igår och tidigare idag hänger med ett tag i fortsättningen. Jag kan utlova att åsikter kommer farande titt och tätt, likaså insikter från det glada raggarlivet. Det är ju liksom säsong för det nu. 

 

Solen skiner över människorna idag med. Det är gött det. Det ska visst fortsätta fredag och lördag också. Det bådar ju gott inför Bonna Cruisers Vår Rally på lördag... Imorgon blir det nog fredagsklänning/kjol och Buickbil till jobbet. Det är förvisso inget nytt. Det har jag haft i två dagar nu. Majsan i varuutlämningen på ICA blev så svårt imponerad av gammel Ulf att hon bad att få fota bilden. Naturligtvis fick hon det. 

 

Medverkan vid Nostalgidagarna i Granevik är under planering. Det blir säkerligen lika skoj som det var förra året. Vår strålande pinupinsats bestod i prisutdelning och godisregn. Eftersom jag trivs som fisken i vattnet med att stå på scenen var det Mumma!

 

Nu till upp och ner och fram och tebax. Det är en reflektion över min totala oförmåga att få på mig morgonrocken på rätt håll. Ut och in, upp och ner och fram och tebax är fullt möjligt. Jag lovar, upp och ner ser mycket fånigt ut. Det är lite samma sak när jag ska slåss med påslakanet och täcket. Där finns heller inga begränsningar på hur fel det kan gå. Men vad gör det när solen skiner. 

 

Have a good one peeps!

Ulf skötte sig exemplariskt igår. Tempmätaren rörde sig inte en millimeter trots cruisingköerna. Han startade första försöket varje gång. Helt enkelt exemplariskt. Så nöjd med honom. 

 

Vi var hemma fyra i morse. Det var väl inte riktigt planen att utsätta en sprajlans ny chaufför för ett sånt långrace. Johanna klarade av uppdraget att styra med bravur. Tummen upp, helt perfekt. Hoppas hon får sova idag och inte blir väckt av ett litet illvilligt barn. Det har hon definitivt förtjänat. 

 

Vi fick med oss herr Bensin från Nossebro också och jag fick med mig mina jeans. Stod och vred mig länge framför spegeln och tvekade men slog till. 

 

Vädret var bra, inte för varmt o inte för kallt. Som vanligt körde vi vilse från Nossebro till Lidköping. Man måste ju hålla på traditionerna. Men fram kom vi och mat fick vi i glada, goda vänners lag. Najs. Sen var det cruisingdags. Det rullade på ganska bra. Kvällen avslutdades på Roadmasters innan vi styrde kosan hemåt vid etttiden. Etttiden ser väldans konstigt ut. Ettiden - är det bättre? Damned you Göteborgs universitet. Jag kunde stava innan jag gick där.

 

En sak som är kul med att vara ute i svängen är all positiv feedback jag får från Er läsare. Det gör det hela så mycket roligare. Då gör det inget att ni är lite blyga i kommentarsfältet! Tackar ödmjukast!

Lite missvisande rubrik med tanke på att jag har hunnit träna, åka/köra provtur med Buickbilen och äta lunch. Nu ska här bara duschas och beslutas om jag ska ägna eftermiddagen åt att laga någon av veckans middagar eller börja med nästa sömnadsprojekt. Sy pennkjol i leopartmönster. Har mönster, funderar på om jag har papper att rita upp det på.... 

 

Men alla resor börjar med ett steg och den här gången bör det gå in i duschen för så här kan man inte lukta... 

 

Provturen gick "så mycket bättre" den här gången. Det var ju inte något fel på någon av bränslepumparna. Däremot hade tanksealern lossnat och proppat igen silen ut från tanken. Tyckte väl att jag kände igen symtomen.... har ju vart med förut. Med möjlig bränsleförsörjning rör bilen sig utmärkt både framåt och bakåt. Kan säga att det är skillnad på körbarheten. Lättstyrt och lättkört. Inte samma feeling och inte samma ljud. Men om man vill ha den som bruksbil får helt enkelt komforten vinna. Ja, jag vet att det finns originalfantaster därute som anser att jag/vi borde rullas i tjära och fjädrar och köras ut ur landet. Själv överväger jag att sätta upp en dekal där det står Built by Biltema på bilen... Därifrån kommer en ansenlig del av delarna på bilen. Som sagt ekonomi och komfort trumfar ut en hel del. Särskilt med tanke på att grunden vi började med var sååå dålig att det nästan inte kunde bli sämre. Skuren motor, rost i allt utom handskfacksluckan och bagageluckan har jag för mig. TIll och med instrumentpanelen var rostskadad. Spackelkakor tjocka som tegelstenar, ja det tar helt enkelt inte slut. Det måste varit sommaren 07 eller 08. Minnet  har dragit en del slöjor över processen. Lite som det där med att föda barn. När det är klart glömmer man hur jävligt det varit. Nu hoppas jag vid gud att förlossningen är nära. Vill ju ut och köra bil på riktigt!