Ibland skulle jag behöva en kontursåg till bitarna i livspusslet. Framförallt den biten som ska föreställa träning. Det finns inte ett pass på hela arbetsveckan som passar mitt schema. Det är så förbannat irriterande. Mitt självförakt antar otroliga proportioner
när jag inte får till min träning. Naturligtvis skulle jag kunna gå på själva gymmet, men jag har så otroligt svårt för den ytan. Jag finner mig inte tillrätta där.
Nu går jag och går och går. Gudskelov är det många trappor och långa avstånd på nya jobbet 👍.
