Inspiration orsakad av frustration 😡

Long time No write ✍️. Frustration har alltid varit en motor i mitt skrivande. Nu är jag frustrerad. För länge, länge sedan när jag började åka raggarbil (1979, ni ser ju!) var vi paria och patrask i samhällets ögon. Min salig mor var livrädd att någon skulle se mig i nån bil. Snuten jagade oss alltid. Flygande besiktningar var legio. Vi slogs med polisen på Stortorget i Örebro… vi var avskräde. Vår status har stadigt gått uppåt. För bara några år sedan var vi ömt vårdade kulturbärare, välkomna överallt. 

Nu… har den yngre generationen tagit över, kallas de z? Fan vet. De älskar sina med avsikt sönderslagna bilar med mer ljudanläggning än motor. Så långt är allt väl. You go to your church and I go to mine osv… men det faktum att de älskar att verkligen svina i offentlig miljö, jo jag har oxå haft kisspaus på i mina ögon olämpliga ställen, men där räknas inte snackshyllan på Coop in… Bra ljud är kul men du behöver inte spela för ett helt kvarter klockan fem på morgonen. Och "hemma på min gata i stan" är alkohol den dominerande berusningsformen, just sayin… Vi har soppåsar i bilen. Slänga ut en glasflaska är belagt med dödsstraff för ingen vill ha punktering. Burkar är livsfarligt för djuren…..
Ja, jag är häxan Surtant, jag vet, men att behöva bevittna hur alla vi samtliga släpas i skiten, blir paria och att cruisingar och träffar ställs in pga svinerier är inte kul alls faktiskt. 
Nu kommer ytterligare en impopulär känga. Snälla rara fotografer som fotar på våra tillställningar, fota inte den målgrupp jag skriver om. Det ger dem livsluft och inspirerar dem. Konsekvenserna blir ödesdigra för alla oss inom bilhobbyn 😭. Det här är inte ett angrepp på enskilda individer, det är ett nödrop. Låt inte myndigheterna förinta oss, ge dem inte orsak.  Som älskare av förbränningsmotorer ligger vi risigt till ändå.