Hedvig Von Hell - Forever on the naughty list!

Kan inte låta bli att förvånas över hon KD-politikern Gunilla Gomér. Hennes tes är att alla ovälkomna graviditeter ska fullföljas och sedan ska barnen adopteras bort. Om jag applicerar det här på mig själv när jag som nybliven sextonåring lyckades bli med barn, skulle det konkret ha inneburit att jag skulle varit tvungen att avstå gymnasiet i minst en termin. Det hade inte vart kul att gå där med magen i vädret. Jag skulle ha varit tvungen att genomgå en förlossning för att sedan lämna ifrån mig barnet. Egoistiska perspektiv kanske, men för barnet skulle det ha inneburit en livslång undran över varför han eller hon inte var värd att älska eller behålla. Jag har själv erfarenhet efter att ha levt under flera år med en person som blev bortadopterad som litet barn. Jag vet vad det gjorde med den personens självuppfattning, självförtroende och själsliv...Jag anser inte att abort är okej att använda som preventivmedel eller ska göras lättvindligt. Det är inte det jag menar och jag vet ju själv, jag har ju provat. Tonårstjejer tror inte de ska bli gravida första gången, men det blev jag...Naturligtvis ska vi göra vårt bästa för att inte människor ska behöva hamna i den här situationen. Alla killar som inte vill bli föräldrar kan ju till exempel använda kondom och ta ansvar för sina egna liv! det är ju en idé. Visst finns det vuxna kvinnor som gör abort också, men då är det garanterat inte lättvindligt och utan samvetskval. Jag är helt säker på att det är ett beslut som är svårt att fatta om man har utbildning, jobb och liknande, men ibland finns inga andra alternativ. Att sedan ens fundera över att tvinga kvinnor att genomgå graviditeter efter våldtäkt, nä fast nä, va? Jag tror helt enkelt inte att det finns ett överanvändande av abort i Sverige, faktiskt. Det har ju alltid funnits möjlighet att behålla och adoptera bort barn, att det inte görs är av en anledning. Alla barn som föds ska vara älskade och önskade! Så är det bara!

Gårdagen innehöll två kreativa kvinnor, kanske till och med förebilder. Kvinna nummer ett bor i en annan världsdel, men gjorde det väldigt tydligt att våldtagen tänkte hon inte bli. Man kan säga att hon gjorde som kustbevakningen gör med dom som tjuvfiskar hummer. Hon tog helt enkelt utrustningen från förrövaren. Bra där! Gott åt honom! Yihaa! Mega rebelyell! Kvinna nummer två skulle bara skoja, hon och mannen i hennes liv skulle basta. De klädde av sig, hon gick och tände lite ljus med en braständare. När hennes nakna man böjer sig framåt får hon för sig att skoja lite med honom och pilla honom i rumpan med braständaren - som var glödhet. Där skrattade jag så tårarna rann, tror nog inte han gjorde det..vad det säger om mig har jag ingen lust att analysera. Nu när jag tänker efter så inser jag att det finns en förebild till, nämligen älskade Ärstin. Kvinnan som i sin facebookuppdatering skrev "ikväll häftade jag fast 150 kronor i njuren på en man och kan ärligen säga att det var den största njutning en man någonsin gett mig!" Mammas tös det där. Manshatare? Vi? näe, anser bara att de ska visa oss respekt i mängder, because we're dangerous ;-)