Så var det dags att sammanfatta…
Det sägs att 2016 var ett skitår. Det kanske det var i många avseenden, men också lärorikt. Jag lärde mig till exempel att om någon är väldigt smickrande i början när man möts är det dags att dra öronen åt sig… särskilt om det slår om. Luktar lite narcissist faktiskt. Bra att lära sig om än smärtsamt.
Men i övrigt då, vad gav det mig, året som varit? Ökat självförtroende och mindre tålamod med BS. Jag har lärt mig att glatt bemöta en komplimang och inte rodna och skrapa med foten. Jag kan prata för mig i media. Det är till och med roligt. Jag kan ställa mig på en scen och bära mig åt och tycka att det är roligt.
Men visst var det ett skitår, jag säger bara Trump, Donald Trump. Många verkar tycka att han nog har ett och annat att komma med. Min största invändning mot mannen i fråga är att han är kvinnofientlig, en riktig manschauvinist. I hans värld är kvinnor objekt först och främst. Deras enda värde verkar ligga i att pryda världen. Suck! I övrigt verkar ju karln helt labil. Han har innan han hunnit tillträda blivit osams med Kina. Han har muckat med Iran… Ja, jag får ont i magen varje gång han öppnar munnen.
I övrigt då? Massor av musikpersonligheter har dött och således upphört att bidra till musiklivet. Jag räknar in Lemmy i 2016, han kilade vidare precis vid jul 2015. Att förlora Bowie och Leonard Cohen… gör mig ledsen, likaså Prince.
Yrkesmässigt har det dock varit ett toppenår. Jag har vässat mig några snäpp, blivit bättre upplever jag. Inte snällare, men bättre. Jag har lyckats konstruera uppgifter som jag hoppas ger även eleverna mer.
Dock har jobbet innehållit en besvikelse i år. Återigen slår tjänstemän och politiker till och vill organisera om den verksamhet jag jobbar i. Vår högstadieskola ska tydligen bli F-9. För er som inte vet vad det är så innebär det att vi ska ha elever från 6-16 år. Det är en verksamhetsform som påstås skapa trygghet. Det finns det ingen forskning som visar. Motsatsen tror jag finns. Eller i alla fall statistik som visar att tryggheten inte ökar av det här. Själv kan jag absolut inte tänka mig att arbeta med BARN. Ungar från tolv och uppåt är helt okej, ja till och med fantastiska. Det är dem jag brinner för. Det är där jag hör hemma.
Framtiden då – jag har börjat ta steget mot att bli behörig till att undervisa på gymnasiet. Drömmen är naturligtvis MTG eller GTG. Alltså fordonsgrabbarna, de som de flesta lärare i svenska skyr som pesten, det är det jag är mest sugen på att testa. Det är det jag vill just nu.
Mina gamla skolledarambitioner då? Stendöda. Jag vill inte vara between a rock and a hard place. D v s mellan politiken, tjänstemännen och föräldrarna…
Så Gott Nytt År Kära Vänner!
