Jag kan liksom inte se 2017 med klar blick än. Det är för nära, framför allt hösten. Hösten som började med schemahelvetet och orsakade en dominoeffekt på allt. Trötthet, tidsbrist, stress = kortisolpåslag och sockerätande för att orka hålla ögonen öppna.
Resultat:? Jo rå tjock som fan blir en. Men jag överlevde till och med de dagar när absolut inget kunde dra upp mig ur skorna.
De första åtta månaderna på året då? Som i en dimma. Höjdpunkter har det funnits, helt klart. Mayhem i vintras, turen till Falun/Rättvik med pinupporna, Rockin Jamboree och Old Style Weekend var riktiga höjdare måste jag säga.
Jo då mycket roligt har det varit, den gemensamma nämnaren är vänner. Inte illa för en gammal introvert.