Lite missvisande rubrik med tanke på att jag har hunnit träna, åka/köra provtur med Buickbilen och äta lunch. Nu ska här bara duschas och beslutas om jag ska ägna eftermiddagen åt att laga någon av veckans middagar eller börja med nästa sömnadsprojekt. Sy pennkjol i leopartmönster. Har mönster, funderar på om jag har papper att rita upp det på....
Men alla resor börjar med ett steg och den här gången bör det gå in i duschen för så här kan man inte lukta...
Provturen gick "så mycket bättre" den här gången. Det var ju inte något fel på någon av bränslepumparna. Däremot hade tanksealern lossnat och proppat igen silen ut från tanken. Tyckte väl att jag kände igen symtomen.... har ju vart med förut. Med möjlig bränsleförsörjning rör bilen sig utmärkt både framåt och bakåt. Kan säga att det är skillnad på körbarheten. Lättstyrt och lättkört. Inte samma feeling och inte samma ljud. Men om man vill ha den som bruksbil får helt enkelt komforten vinna. Ja, jag vet att det finns originalfantaster därute som anser att jag/vi borde rullas i tjära och fjädrar och köras ut ur landet. Själv överväger jag att sätta upp en dekal där det står Built by Biltema på bilen... Därifrån kommer en ansenlig del av delarna på bilen. Som sagt ekonomi och komfort trumfar ut en hel del. Särskilt med tanke på att grunden vi började med var sååå dålig att det nästan inte kunde bli sämre. Skuren motor, rost i allt utom handskfacksluckan och bagageluckan har jag för mig. TIll och med instrumentpanelen var rostskadad. Spackelkakor tjocka som tegelstenar, ja det tar helt enkelt inte slut. Det måste varit sommaren 07 eller 08. Minnet har dragit en del slöjor över processen. Lite som det där med att föda barn. När det är klart glömmer man hur jävligt det varit. Nu hoppas jag vid gud att förlossningen är nära. Vill ju ut och köra bil på riktigt!