Hmm kan bara konstatera att mitt undvikande av människor bara blir värre. Jag vill gå på salsapass på lördag. Inser att jag i så fall måste interagera med okända människor. Känslan som det utlöser i kroppen är en korsning mellan panik-ångest-äckel. Jag gissar att jag nog kommer att avboka det. Bokmässa imorgon, yupp efter det krävs en stor dos ensamhet. Jag tränar inte nere i gymmet. Då kan jag bli tvungen att prata med någon.
Hur klarar jag av mitt jobb kanske vän av ordning undrar? Det är en annan del av min personlighet som går till jobbet.
Vad.gillar jag då? Ensamhet i skogen, ensamhet i ett shoppingcentrum. Det är mums för Måns. Eller åtminstone en hösteremit som jag.