Insåg för en stund sedan att så här galen som jag är nu har jag inte alltid varit. Tänka sig, när jag var yngre gjorde jag faktiskt mitt bästa för att vara normal. Jag var nog till och med ganska normal. Numera - not so much. Verkar det roligt, spännande, utmanande eller bara galet? Då gör jag det garanterat! Det är faktiskt ganska skönt att andras åsikter om en själv faktiskt inte spelar minsta roll längre. Vill jag så gör jag, utan att fråga om lov!
Så det så!