Krig i min stad...

Idag har slaget om Göteborgs gator stått. Jag har inte lyssnat på nyheter på två timmar så jag vet inte läget nu. Jag vet att många av mina vänner varit inne på Heden och tagit ställning mot NMR. Jag vet att min syssling Tusse lyckades med konsten att befinna sig på bokmässan - bad choice. Hoppas hennes teaterkväll blir trevligare och att hon tar sig hem till de värmländska skogarna i ett stycke. 
 
Jag om någon vet att AFA och deras anhang är drägg. Har en avkomma som vittnat mot dom i ett misshandelsmål. Det finns inget försonande i att förvandla en i sig rent motbjudande demonstration till ett slagfält. När man tillgriper olagliga medel är man absolut inte bättre än dem man protesterar emot. Våld är inte rätt. Någonsin. 
 
Mina vänner däremot som stillsamt visar sitt motstånd - det kallar jag mod (och kanske mer än lite dumdristighet - det är ju farligt för fan!) 
 
Jag hoppas varenda kotte som jag känner klarat sig bra! 
 
Att ge en sådan organisation lov att demonstrera däremot, det är jävligt skumt... Förintelseförnekare, våldsivrare och människor som förespråkar rashygien - en vill ju bara kräkas. Har mänskligheten inte lärt sig något de senaste decennierna. 
 
Det är synd om människorna! (Fräckt stulet från Strindbergs, ett drömspel.)

Kommentera inlägget här :