Nu löser solen sitt blonda hår - ja faktiskt gör hon det

 
Så är det, precis i nuet löser solen sitt blonda hår över människorna. Själv vaktar jag nationella prov. Jag sitter och blickar ut över 37 stycken 15-16 åringar som försöker begripa sig på texterna i texthäftet och fatta vad i helsefyr frågemakarna tänkt...Det är en inte alldeles enkel uppgift.
 
Men åter till solen, den skiner ner över människorna här i Lerum idag. Det blåser förvisso näst intill storm, men solen, livgivaren är närvarande. Slängde benen över sängkanten 5.58 i morse och mitt öga möts av soluppgång mellan trätoppar. Det liksom väcker livsandarna på ett alldeles speciellt sätt. Min nästa uppgift blir nog att gå in och se vad jag kan söka för mumsiga universitetskurser till hösten. Därutöver ska jag fundera på om jag förtjänar en sushilunch i stället för Gunnars Fiskgratäng i bamba...
Nu löser solen sitt blonda hår
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfull i svalkande dagg
i blommans fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt,
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor, som tusenfalt
förstora det levandes gåta

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma
och drömmer bland världar, som gått förut
och nya, som längtande glimma.

 
Pär Lagerkvist

Mer från bloggen

Kommentera inlägget här :