Eländigt, sa Bill. Miserabelt, sa Bull.

Jag är inte stoisk och tapper när det kommer till halsont, inte alls faktiskt. Jag kan snora, vara hes och hosta utan att tycka att det är allt för eländigt men när halsen känns som ett köttsår då gnälls det. Tyvärr får jag ömka mig själv eftersom Mr Right nog helst skulle spikat in mig i källaren som en annan zombie. Inget medlidande att hämta där, bara avsky och skräck. Natten var - vidrig. Vid tretiden gav jag upp och gick upp o tömde pillerskåpet totalt. Eller tog i alla fall en rejäl dos voltaren och alvedon. Fyllde båda näsborrarna med otrivin comp fast jag vet att näsblod kommer att bli konsekvensen. Nåväl, det blev lite sömn i alla fall. 


Om en gurglar med Treo kan en faktiskt äta lite, inte illa alls. När jag var liten bäddade mamma eller pappa fint när jag var sjuk. Se det får en göra själv när en blitt stor. Satans elände. Nag, nag, nag...

Kommentera inlägget här :