Jag är sååå trött. Jag sover sååå dåligt. Min tinnitus går på högvarv och jag känner mig ganska nere. There I said it. I den här världen där vi alla ska vara så jävla lyckliga hela tiden har jag precis erkänt att jag inte känner mig sådan nu.
Valde bort onsdagsträff på TCB för att jag vill gräva ner mig och gömma mig under en sten. Energinivån är på negativa värden. Det ska bli spännande att se hur det funkar på jobbet. Jag älskar ju att jobba verkligen men oroar mig för att jag känner mig sliten.
Nu ska vi ju dessutom ta emot sexor. Många barn med stora behov. Därutöver gäller det att ro iland ett projekt som ska presenteras för politikerna inom ett par veckor. Det känns väldigt långt bort.
Jävlar vad det sjunger i huvudet. Vill sova, länge, länge, länge - fast jag kan ju inte...