Döhalvan är nära nu. Undrar om det är därför den upptar en del av mina tankar - döden alltså. Har lite ångest och känner stor motvilja. Kanske för att Mamsen bara blev 61. Men jag hoppas det vägs upp av att de på pappas sida i snitt levt till 85. Tycker livet är kul, det är ju trots allt så att,det är först i den här åldern man börjar få kläm på hur det ska va och hur man gör.
I don't sant to live forever but I want to be forever young har alltid varit min tes och är väl det fortfarande, men det viktigaste är väl att leva!
Det där brottas jag redan med. :-/ Morfar blev 53,pappa 52, mamma 54 lillasyrran 38. Sannolikheten lutar åt tidig bortgång. Fast jag kan ju vara undantaget :)
skriven