Gårdagen började helt i sin ordning. Hänger på husvagnen för att åka upp och vinterförvara den. Lyckas med det. Halvljuset på V70n krånglar lite, men det löser sig. En kilometer ifrån Doggy i Vårgårda bestämmer sig biljävelen för att dö. På hemvägen alltså. Med hela lastutrymmet fullt av ett års samlade petflaskor och burkar....i regnet. Den bara dör och fortsätter vara död.
Lösning nummer ett var att ringa bärgare. Lååång väntetid får vi besked om. Lösning nummer två blev att Nisse och Helena kom och hjälpte oss bogsera liket till en närbelägen verkstad. Sedan fick vi skjuts hem. Så nu blir det till att köra Buickbil till jobbet ett tag. Hade ju inte riktigt tänkt att avslöja mitt sanna jag för eleverna ännu men så får det bli.... Inget att göra åt.
Vi fick en trevlig tröstmiddag hos våra räddare också. Det var bra det. 3-rätters tröst. Inte så dietmässigt riktig men ska man tröstäta så ska man.
Just nu vacklar jag fram och tillbaka. Ska jag fortsätta utan kolhydrater trots 0 resultat och vänta på att kroppen ska lära sig. Fast 0 resultat är väl inte riktigt sant. 0 på vågen men ett flertal centimetrar på måttbandet. Eller ska jag återgå till gammal klassisk "bantning". Jag saknar mina kolhydrater och min kropp har inte svarat på att dra in dem på ett par år nu. Lite mystiskt är det allt.
Nej nu ska jag iväg och bygga lite muskler i stället. Det är en bra start på en söndag! Tjingeling!