När jag i vanlig ordning tittar ut genom köksfönstret så är det idag svårt att se några konturer alls. Allt är vitt luften är vit, träden är vita, marken är vit... helt galet är det. Jag skulle kunna tänka mig att sträcka mig till vackert om.... snöröjningen hade fungerat. Aber nicht.... Här på gårdsplan är Drömmis verkligen riddaren i skinande rustning och plogar, fantastiskt blir det men.... på den väg som går under benämningen Olstorpsvägen så lyser snöröjningen med sin frånvaro. Det är inte svårt att se att ingen kört någon plog där på hela dagen... trots att det är exakt så länge det har snöat. Usch, nu känner jag en sånt där rabiat gnällkärring attack komma. Bara måste ringa kommunen och skälla lite. Till mitt försvar får väl sägas att jag bara skäller när:
soporna inte blir hämtade (jag betalar ju för helvete)
när brevlådan blir nerkörd av bussen för femte gången (hur svårt kan det va att inte köra på den?)
och när plogbilarna helt lyser med sin frånvaro.....
Historien med soporna var rolig. Det började med ett upprop i Lerumstidningen och slutade med en artikel i sagda tidning, med bild och allt. Bilden var naturligtvis tagen snett nedifrån när jag stod och lutade mig mot en soptunna. JA, JAG SÅG UT SOM SOPGODZILLA! Men sen den dagen har soporna hämtats väldigt punktligt, så jag får väl ta den lilla knäcken mot mitt själförtroende då.....
Nä måste som sagt leta reda på telefonnumret till kommunen nu..... have a good one out there!
Nu fännen har jag posstatt det jag skulle skick till dig som ja lovvatt di
skrivenhyvää uuttavuotta