Idétorka och samvetsnöd

Borde verkligen sätta fart och skriva det där brevet till den där vännen som sitter i sinkabirum i USA..... men tycker att det blir svårare och svårare för varje gång. Vad jag än skriver så känns det konstigt. Berättar jag om kul saker jag gjort så känns det som om jag nästan hånar dig. Försöker jag muntra upp dig så känner jag mig ännu dummare för vem är jag att försöka muntra upp någon som lever på 8 kvadrat, med dusch och dass i rummet utan dörr... som inte får komma ut alls, som är livrädd hela tiden för att han är omgiven av mordlystna galningar som slåss och skriker, som får prata med en annan människa i femton minuter i veckan, som inte får äga någonting längre, som inte vet hur många år han ska sitta där???? Det känns faktiskt som mission impossible. Fast det är ju faktiskt ännu mer impossible att svika dig helt. Jag antar att varje brev i alla fall är en länk till världen utanför.... så jag ska väl försöka igen då!

Kommentarer :

#1: anna

Inget lätt problem, men han uppskattar nog allt du skriver. Vet du att breven kommer fram ? kram

skriven
#2: strulprinsessan

Söta du, alltid så omtänksam ! Du ska se att han nog blir glad för varje ord, oavsett betydelse. Du gör honom nog glad bara genom att visa att du bryr dig. Prata om vädret vettja, det gör alla svenskar. Hoppas det löser sig, älskar dig :)

skriven
#3: Helen

Det viktiga är inte vad du skriver utan att du skriver.

skriven
#4: Peter A........

Men hur hamnar man i en Vildsvinsfälla ? Jag bara undra ?

skriven

Kommentera inlägget här :