Har jag vaknat, så har jag vaknat…
Halv tre slår jag upp ögonen. Hela jävla jag känns obekväm. Hjärnan börjar leta efter saker att oroa sig över. Tro mig, den är bra på det. 98% av min mentala kapacitet går åt till ångest och katastroftankar. Det är ännu mindre bra när det sker på natten
och när jag kör bil. Ja, ja det går väl över nån gång? Nåväl, vad ska jag oroa mig över nu? Eller ska jag satsa på lite Candy Crush?