Upp och ner är världen. I morse fick jag en ångestklump när jag lyssnade på radion. Morgonpasset talade om Domedagsklockan. Det är en klocka som mäter hur långt ifrån vi är den totala kärnvapenkatastrofen. Längst ifrån var vi tydligen 1989 när kalla kriget tog slut och världsledarna bestämde sig för att rusta ner. Då var den 17 minuter i midnatt. Nu idag är det 2,5 minuter i midnatt tack vare våra FANTASTISKA våldshetsande världsledare här å var på klotet. Jag brukar skjuta sånt ifrån mig men det gick inte riktigt. Men människan är nu en gång för alla en fantastisk uppfinning som kan fokusera om. Själv njuter jag så här dags av solen som skiner, att det är fredag, jag har jobbat klart för flera timmar sedan och hunnit träna. Dessutom är det payday och jag ska ut på Storastaden med en kompis jag lite tappat bort under några år.
Det låter ju knepigt men jag tror att det är den där förmågan att fokusera om som gör att vi inte bara lägger oss ner och dör i nuläget. Allt verkar ju tämligen kört. Igår legaliserade Putin våld i nära relationer. Trump har dragit finansiellt stöd till organisationer som informerar om abort, beslutat att DAP ska blir av (kolla in Dakota access pipeline, Standing rock om ni undrar.) och rykt ihop ännu mer med Mexico. Jo - Trump vinner definitivt den matchen, inte så ärofyllt dock. Vad fanskapet hinner hitta på bara man vänder ryggen till är otroligt. Lite tvångsvård på den vore inte fel...