En insikt!
På dagen straffvandring var det lite bit i vinden, som en föraning om höst. Där och då insåg jag att jag gillar sommar lika lite som jul. Tanken på höst lyfte min själ. Inga vanvettigt höga förväntningar, ingen jävla lyckofascism eller tvång på ständigt
dokumenterande av harmoni och äventyr. Jag kan sitta inne o kolla engelska deckare utan att uppfattas som ett samhällsomstörtande freak. Pussel är helt plötsligt socialt accepterat kanske t o m eftersträvansvärt? Jag vet att ni hatar mig när jag skriver
att allt detta ljuva är nära nu, men det är det🍁🍂🌬